Moderkortsinstinkt

Min sexåring spillde ut min kaffekopp över mitt skrivbord, sig själv och mig. Det enda jag tänkte på var hur min dator och min digitalkamera klarade sig. Pappan till sexåringen ägnade sig genast åt barnet, medan jag var helt uppslukad av att få undan mus, tangentbord och kamera från förödelsen. Jag vet inte vad jag ska tro…

Bärbar – bearable

Jag kämpar inte emot teknikens framsteg. Jag är inte heller rädd för att banker, affärer, bibliotek och annat ska försvinna. Jag kan förstå rädslan hos de människor vars enda sociala nätverk består av köerna till banken och affären. Men jag tror att de kan vara lugna. Jag tror att människor alltid kommer att ha behov av att känna, lukta och smaka på saker.

Materialismen eller kommersialismen eller kapitalismen går framåt i samma snabba takt som tekniken. För att kunna hänga med måste man köpa allt det nyaste och alla förvandlas vi till köpglada konsumenter.

Själv väntar jag ivrigt på min nya bärbara dator och jag skaffade min senaste mobiltelefon för ett par veckor sedan.

”For though it asks where you want to go, Microsoft isn’t offering to take you anywhere. Atoms are not expected to move, only bits.” Men med mina nya bärbara så kan både atomer och bits röra på sig lite…

Låg tröskel

Vissa människor har en förmåga att stänga av sig själva så att de till exempel inte hör olika irriterande ljud. Jag är inte en av dem. Tyvärr!

Farväl förnuft

När jag satte mig med Geoffrey Nunbergs text Farewell to the Information Age, tänkte jag att den kanske skulle ta en timme att läsa. Två timmar senare var jag fortfarande inte färdig. Texten var abstrakt och väldigt filosofisk. Och eftersom den var på engelska kände jag att mycket av innehållet hade nyanser som gick mig förbi. Jag visste inte om han var sarkastisk/ironisk ibland eller om han menade allvar. Något som jag tycker är värt att tänka på är dock att även om alla vet vad informationsteknologi är, så undrar jag om många funderar över vilken information det handlar om?

En annan intressant aspekt på vår informationsspäckade tidsålder är nättidningarnas obegränsade textutrymme. Som Nunberg skriver: ”There is no event so trivial or particular that someone might not find it useful, no piece of background that has to be left out for reasons of space.”

Det jag mest av allt känner efter att ha läst artikeln är förvirring. Jag har läst ordet information så många gånger att det förlorat sin innebörd. Och kanske är det det som får mig att verkligen undra vad vi menar med information. 

Elinn, en bloggare?

Jag vet att folk bloggar och jag har till och med läst någon blogg, men aldrig trott eller tänkt att jag själv skulle bli en av bloggarna. Nu har det hänt – jag är en bloggare.  Det var ju i och för sig inte helt utan yttre påverkan, men jag är nog ändå inte helt missnöjd med mitt nya tillstånd.

I dag hade vi vår första föreläsning på kursen Webbmedier och det var helt enkelt king. Jag fick lära mig begreppet viral marketing, och vi fick se flera filmer från Youtube, varav en var så bra att jag fick rysningar. Den hette Web 2.0 … The Machine is Us/ing Us och jag tar mig (den helt lagliga, tydligen) friheten att visa den här på min blogg: